Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle tillhöra den grupp människor som går i terapi. Men att ta kontakt med och börja gå hos en samtalsterapeut måste vara bland det bästa jag någonsin gjort. Jag visste att jag var trött och att jag inte riktigt hade så bra inställning till livet. Men inte visste jag att det var så allvarligt. Tänkte att jag kunde gå och prata med dem för att få lite ordning på alla tankarna och så visade det sig att jag var på väg att bli deprimerad.

Samtalsterapeut är inte alls lika skrämmande som jag trodde. Hon som jag går hos är i alla fall inte det utan hon känns väldigt vanlig och varm på något sätt. Hon ger en verkligen den där känslan av att lyssna och förstå utan att döma.

Det svåraste med att gå i terapi på PS Samtalsterapeut är att öppna upp sig och berätta om personliga saker. Det är svårare i början men desto fler gånger man har varit där desto mer naturligt blir det. Precis i början, det är då det är jobbigt, och sen när man väl har dragit ur pluppen så pratar man på en massa och berättar väldigt personliga saker utan att tänka på det. Utan en tanke på vilka saker man kan säga och inte.

Det blir dessutom bättre, desto mer man öppnar upp sig för sin samtalsterapeut på PS Samtalsterapeut och är ärlig desto bättre kan de hjälpa en och desto mer kan man hjälpa sig själv också. Vilket är svårt om man inte vågar erkänna sina problem.